MELLANFÖRSKAPET

Barn i mellanförskap

 

Brobyggare. Fredsskapare. Symboler för globaliseringen. Det är lätt att romantisera kring positiva aspekter av att växa upp som blandkulturell och därigenom stereotypisera individer med sådan bakgrund. I början av 2007 hade runt tio procent av Sveriges barn under arton år en svensk och en utländsk förälder.* Det är dags att börja tala om andra, mer komplexa sidor av dessa barns erfarenheter, deras mellanförskap.

Mellanförskap är ett uttryck för känslan av att befinna sig mellan flera kulturer, utan full tillgång till någon av dem. Såsom att bli betraktad som invandrare i Sverige trots att man är född här, och i sin förälders hemland kallas svensk.

”Vart kommer du ifrån, egentligen?” är en till synes enkel fråga som de flesta blandade barn kommer att få höra otaliga gånger, av människor de inte ens känner. Till ett barn fött i Sverige är frågan naturligtvis felställd.

Den blandade erfarenheten är inte enbart och per automatik en kulturell tillgång. Att vara ”blandad” innebär en individuell resa för varje barn, en resa beroende av faktorer som familjerelationer, språkbarriärer, utseende och klass. Med rätt verktyg kan barnet utveckla en positiv ödmjukhet och erhålla en vidare kulturell förståelse än många andra. För detta krävs dock att föräldrar och omgivning i större utsträckning blir medvetna om vad det innebär att befinna sig mitt emellan.

Den ”klantiga” nyfikenheten

De flesta blandade vet hur det känns att öppet få sitt utseende bedömt. Ständiga synpunkter på hårkvalitet, hudfärg och kroppsformer hör till vardagen. Personligen får jag som kinesisk-svensk ständigt kommentaren ”du har ju inte sneda ögon”, oftast av människor jag inte känner. Oavsett om det är menat som en komplimang eller inte upplever jag det som stötande.

Omgivningens anmärkningar på ett barns avvikelser från den svenska liksom den ”andra” kulturen blir lätt förvirrande. För någon som identifierar sig med sin icke-svenska kultur kan det upplevas negativt att betraktas som avvikande från den, och tvärtom. Att hela tiden bli påmind om att man är annorlunda kan dessutom skapa komplex och krav inför aspekter av ens kulturer.

Komplicerade frågor och påståenden kan tvinga det blandade barnet att behöva välja mellan sina kulturer. Att forma en blandkulturell identitet är en process som tar lång tid. På vägen dit är det vuxnas ansvar att värna om de blandade barnens integritet.

Mellanföräldraskapet

Blandade barn förväntas lära sig hantera och visa respekt i kulturer som ibland skiljer sig nämnvärt från varandra. Det är dock inte ovanligt att de tvingas förhålla sig till dubbla budskap från sina egna familjer. I värsta fall i form av fördomsfulla åsikter om den svenska eller den icke-svenska kulturen. Man ignorerar i dessa fall barnens potentiella delaktighet i båda kulturer, vilket i längden kan skada deras självkänsla.

Att förneka sina fördomar, kalla sig ”färgblind” och sedan tro att ens barn kommer att växa upp problemfritt är förstås naivt. Nyckeln till ett lyckat mellanföräldraskap är medvetenhet. Om de rasistiska samhällsstrukturer som regerar i den värld dessa barn uppfostras i. Om föräldrarnas egna förutfattade meningar.

Man får inte förvänta sig något av sina barn. Det man kan göra är att försöka stärka deras självförtroende och deras känsla av att tillhöra båda sina kulturer. Man får aldrig ta sina barns lojalitet för given eller glömma att det alltid är upp till dem att bestämma vilka de är.

* Källa: SCB

 

Text och Foto: Angelica Tibblin Chen

Tidigare publicerad (i en något ändrad version) i I&M nr 6/2008.