Ett flyktingbarns stilla bön

 

Herre... Jag är ett barn, trött på att vandra,
rädd för vägarna och för nattens skuggor. Jag
har sovit på kuddar av sten, med mina öppna ögon
bland stjärnorna. Herre, kanske flyger du från
stjärna till stjärna som ett flyktingbarn, och
alla sneglar efter dig, måttar sparkar efter
dig, och ber om dina identitetspapper.
Stjärnorna tindrar, Herre... Och jag vill tro
att de är dina ögon som vill vakna. Min faders
kropp ligger kvar i trädgården bredvid
körsbärsträdet. Mor gråter på nätterna och
smeker mina lockar och knäpper mina händer och
täcker mig med sin kropp. Mina ögon vet inget
mer än flammorna som omsluter allt. Vi vandrar,
vandrar; vandrar och elden förföljer oss.
Det finns inte längre plats på din jord, Herre.
Vägarna är besådda med tårar och minor. Och där
vägarna tar slut säger de att de inte har plats
för barn med ansikten som fågelskrämmor.
Jag är trött, Herre... Jag har glömt sagorna om
pirater och blå valar som min farfar berättade
före kriget. Herre... när min mor och jag kommer
till vägens slut, säg till människorna där att
mina fötter är fulla av blåsor som snart kommer
att brista. Säg dem att det inte är sant att du
har ritat linjer på jorden; linjer som skiljer
människorna från människor.

 

Text: Isa Aouifia, Foto: Mellanförskapet 

Isa Aouifia var en av vinnarna i Mellanförskapets Persepolistävling i november 2007.  

Skriv ut

KOMMENTARER

Kenavo Avechal Mam-Goz

En story av Alex Rodallec. "Goodbye, I will see you soon, Old Mother" Läs mer

Take Over

Av: Ina Wood. When I first came here it was the bell jar, placed down firmly right over my head. This isn't your place. Läs mer

Bi-kulturalitet och det rasifierade känslolivet

Av: Daphne Arbouz. Pluriels heter den ideella föreningen som i oktober anordnade konferensen "Le danger du racisme dans le couple biculturel" i Genève, Schweiz. Läs mer