Mitt liv som det ena och det andra

 

Under ett helt liv går man igenom en massa livscykler, som om man levde flera olika liv fast alla är ihopsatta under samma livstid. Jag har varit allt och inget - barn och vuxen, rebell och eftergiven, rik och fattig, chilenska och svenska. Denna historia handlar om en del av mitt liv då jag gick från att vara patriot till att inte längre kunna skilja upp från ner.

Ända tills jag var tretton ansåg jag mig vara chilenska - eftersom mina föräldrar hade sagt att jag var det, mina lärare kallade mig det och alla mina kompisar och min omgivning behandlade mig som det. Jag är född och uppvuxen i Sverige men det hade ingen betydelse eftersom jag inte ser ut som en typisk svensk gör. Jag lärde mig att det var något att vara stolt över. Man skulle vara stolt över sitt ursprung och jag omfamnade bilden av den chilenska invandraren som kom till Sverige av politiska orsaker – rebellen som sökte politisk asyl. Jag var personifieringen av den latinska andan, jag gillade salsa och merengue, hade nästan bara vänner som pratade spanska, älskade att diskutera politik och var utåtriktad och generös. Detta var egenskaper jag associerade till mitt etniska ursprung, inget jag attribuerade min personlighet. Så kom den dagen då allt ställde sig på sin spets och min livsbild vart förändrad för alltid.

Jag åkte till Chile och blev kallad svensk. Anledningen till att dom (min kusins vänner) ansåg mig vara svensk var just de anledningar jag alltid tyckt gjorde mig till chilensk. Jag fick lära mig att de flesta chilenare i min dåvarande ålder inte diskuterade politik, att de föredrog hårdrock före salsa och att de inte delade med sig av sitt godis. De tittade på mig och anmärkte på mina kläder – de såg ju inte ut som deras. De tyckte att jag pratade konstigt och att jag förväntade mig saker som var omöjliga, som gratis utbildning - något jag tog för givet eftersom jag bodde i Sverige. Plötsligt visste jag inte vad jag var. I Sverige var jag ju chilensk men i Chile var jag svensk – kunde man verkligen byta nationstillhörighet med bara en flygresa? När jag kom hem var allt som vanligt igen, alla behandlade mig som chilensk men jag var annorlunda, jag var ju svensk nu. Så konstigt allt kändes, som om jag hade hamnat på en plats där jag inte längre hörde hemma.

Nu när åren gått och jag gjort flera resor till Chile och till andra delar av världen inser jag att det jag varit stolt över är mig själv. Jag är stolt över mig själv för att jag försöker (det är svårt ibland) se människor utifrån deras personligheter och beteenden utan de fördomar och förväntningar som kommer när man får reda på vilket land en person är ifrån. Jag anser mig inte vara vare sig chilensk eller svensk längre. Det är onödigt att stämpla sig själv på det sättet – det finns så många andra som gör det åt en i alla fall. Jag anser mig vara en mellanförskapare, en person som bygger broar mellan olika kulturer och ser människor som individer med alla sorters egenskaper.

Jag kommer från Världen.

 

Text: Veronica Orostica Roa, Foto: Alex Hinchcliffe

Skriv ut

KOMMENTARER

Kenavo Avechal Mam-Goz

En story av Alex Rodallec. "Goodbye, I will see you soon, Old Mother" Läs mer

Take Over

Av: Ina Wood. When I first came here it was the bell jar, placed down firmly right over my head. This isn't your place. Läs mer

Bi-kulturalitet och det rasifierade känslolivet

Av: Daphne Arbouz. Pluriels heter den ideella föreningen som i oktober anordnade konferensen "Le danger du racisme dans le couple biculturel" i Genève, Schweiz. Läs mer