Små tydligt märkta lådor

 

"Little boxes on the hillside, little boxes made of ticky-tacky, little boxes on the hillside, little boxes all the same. There's a green one and a pink one and a blue one and a yellow one. And they're all made out of ticky-tacky and they all look just the same." Vilken låda tillhör du? Den med etiketten "svensk"? Men du ser ju inte ut som de andra i den lådan...

Under ett öppet samtal på Svenska Institutets kulturcenter i Paris i våras, pratade författarna Jonas Hassen Khemiri och Nicolas Fargues bland annat om tendensen att vilja kategorisera människor utefter deras ursprung. Khemiri berättade att han i Sverige oftast fick frågan om han kände sig svensk eller algerisk. Som om han var tvungen att välja. Fargues å andra sidan har två franska föräldrar och hans franska nationalitet blir sällan ifrågasatt. Däremot har han tillbringat stora delar av sin uppväxt i Nordafrika och känner en naturlig tillhörighet bland nordafrikaner medan han känner sig lite obekväm i det helfranska.

Kombinationerna kan vara precis lika oändligt många som inom musiken. Rock, jazz eller hip-hop? En fransk grupp med influenser från flera genrer berättade nyligen om sina lådbekymmer. Bokstavligen. Inför det kommande albumsläppet vill skivbutikerna veta: vilken låda ska vi placera skivan i? Bandmedlemmarna trampar irriterat i sina sneakers och stretar emot butikernas vilja att låsa in dem i ett fack. Varför det skulle vara så jobbigt för jazzfans att råka komma i kontakt med distade gitarrer eller för rockfans att få texterna upplästa på hip-hop-manér. Men människan vill tydligen veta! Rock eller hip-hop? Algerisk eller fransk? Svensk eller kinesisk?

Min erfarenhet är att många blir väldigt nervösa inför kombinationer som inte hör hemma under en tydlig rubrik. Själv är jag svensk medborgare, har en svensk far, en kinesisk mor, är uppväxt i Schweiz, Belgien, Sverige och Kenya och flyttade för ett drygt år sedan till Paris. Mitt pass har alltid varit svenskt, men ingen i världen skulle gissa att jag var svensk från mitt utseende. Har ingen längd att skryta med, inget blont hår, inga himmelsblå ögon, ett konstigt förnamn...

Under min tonårsperiod sökte jag inte bara min personliga identitet - som om inte det vore nog så svårfångat - utan även ett grepp om min nationella tillhörighet. Det blev till slut lite tjatigt att mitt svenska ursprung ständigt behövde ifrågasättas så jag började istället leta efter min inre identitet och fann att ingenting riktigt hade slagit rot i Sverige. Och nu har jag flyttat. Ett val som även det blir ifrågasatt.

För vem vill inte bo i Sverige? Jag har till och med hört hur man pratar om att politiska flyktingars favorittillflykt skulle vara Sverige. Rätta mig om jag har fel, men jag har alltid inbillat mig att om man är på flykt är det viktigare att komma bort från ett land än att komma till ett specifikt land.

"Men det blir väl bara för en kort period?", säger de. Precis som en trulig kärlekspartner, som plötsligt vill ha mig kvar den dagen jag slutar försöka, den dagen jag har slutat att bry mig. Nu står de plötsligt och menar att jag borde ha någon slags medfödd hemlängtan. De som tjatade om att jag inte riktigt hörde hemma, ropar nu till mig att jag väl ändå kommer Hem snart.

När vi är små får vi lådor med olikformade hål och träbitar i samma former. Jag har sedan en tid lärt mig att gilla att vara den svampformade biten som inte ryms i något kvadratiskt, runt, triangelformat eller stjärnformat hål. Jag ryms helt enkelt inte i den lådan. Och förmodligen inte i någon annan låda heller.

Så när vi har analyserat, definierat och kategoriserat allt sönder och samman kanske alla ändå till sist hamnar i varsin individuell låda. Kanske kan vi då lära känna varandra som de individer vi är, istället för att först leta upp etiketter och lådor?

 * Ur Malvina Reynolds ”Little Boxes”, © 1962, 1990, Schroder Music Company)


Text och Foto: Manlin Sterner

Skriv ut

KOMMENTARER

gillar det! (från en asiat/blatte/filippin/svensk)

Anmäl Svaddan

Kenavo Avechal Mam-Goz

En story av Alex Rodallec. "Goodbye, I will see you soon, Old Mother" Läs mer

Take Over

Av: Ina Wood. When I first came here it was the bell jar, placed down firmly right over my head. This isn't your place. Läs mer

Bi-kulturalitet och det rasifierade känslolivet

Av: Daphne Arbouz. Pluriels heter den ideella föreningen som i oktober anordnade konferensen "Le danger du racisme dans le couple biculturel" i Genève, Schweiz. Läs mer